Uttråkad till max

Jag känner mig verkligen så enormt rastlös att jag inte vet vad jag ska göra. Finns säker massor jag kan göra som att börja städa i min översta byrålåda där allt skit hamnar. Den lådan har jag nog aldrig städat så undra vad man ha får massa skit där.
Vid 23.00 så börjar Tough Love på 3an som jag såg förra veckan som var underhållande.
Handlade om ett gäng knäppa brudar som alla vill hitta kärleken men verka inte kunna. Alla vill väl hitta kärleken men det är väl lika svårt för allt?
Man blir kär med alla fjärillar i magen och svävar runt på rosa moln
-> Man går runt och dagdrömmer om personen
-> Kärleken leder till att man älskar den andra personen
-> Detta leder till svartsjuka av olika slag
-> Sen börjar man reta sig på den andra personens småsaker som man tyckte var gulligt i början eller de nya sakerna som hela tiden kommer upp
-> Sen blir man sårad eller så sårar man tills det börjar om igen

Kanske vill vi alla vara kära och stanna där bland de rosa molnen där man går runt hela dagarna med ett leende på läpparna och det pirrar varje gång man får ett sms.
Man sitter uppe hela nätterna och skriver på msn eller smsar. Livet blir genast mycket lättare. Första gången man träffas själva och första pussen är speciella saker även första gången man ha sex med varandra är pirrigt.
Även om man ha haft sex innan så är det alltid nervöst med en ny person för man vet aldrig hur det kommer vara. Man kanske tycker att det var toppen men då kommer tankarna och funderingarna vad den andra personen tyckte. Sen kommer det att man hoppas på att bli inte bli sårad.

Varje gång vi utsätter oss för något nytt så utsätter vi oss också för att bli sårade. Är vi så rädda för att prata med varandra att vi hellre utsätter oss för att bli sårade hela tiden? Så jobbigt kan det väl inte vara att prata med sin partner?