Utan min syn

Nu är de dags för den djupa Emmy att komma fram lite. Sitter här och pluggade lite mibas då kom frågan "hur jag skulle reagera om min syns försvann". De är en ganska jobbig fråga för man vet vad att de kan hända på riktigt och för mig är de lite skrämmande. Tänk att inte se vad man ha på sig för kläder eller hur man ser ut överhuvudtaget. Eller kunna se personen som du kommer dela ditt liv med, inte kunna se sina egna barn. Allt sånt är jobbigt men tänk då att vakna upp när solen lyser in och man hör fågelkvitter och man tittar ut och se våren kommer och man vet att snart är de sommar. Då man blir helt varm inom sig och vet inte riktigt vart man ska ta vägen, glädjen sprudlar för fullt.

För mig skulle de vara extremt jobbigt att inte ens kunna se färger, utan bara se allt i gråskala. Kul om man skulle få frågan "vilken är din favorit färg då". Att bara se sig om lite så ser man hur mycket färg de egentligen är. Färg är underskattat!! Färg är faktiskt toppen. Den som kom på uttrycket "se vad lite färg kan göra" hade verkligen en lite större tanke bakom de där än vad man tror. Vi tar allt för givet idag. Tänk så mycket vi missar genom att bara vara. Vi missar så mycket genom att inte tänka och ta in de vi gör och ser.

Nu har mina tankar försvunnit långt bort och nu sitter jag här i min bubbla och tankarna studsa runt. Ska nog sitta i den ett tag sen ska jag sova och drömma en knasig dröm om alla kan vara snälla inatt!